Godmorgon!

Idag är det en sån där riktigt seg dag, känner inte för något, men vill ändå göra massor.

Jag har otroligt svårt att acceptera att jag inte är stålkvinnan och kan ALLT!!

Jag irriterar mej fruktansvärt på att jag inte kan få ett exakt datum när jag kan börja prata normalt igen, det här stör mina rutiner.

Jag är nog en sann "exakt-tid-o-datum-idiot", jag vill veta exakt när och hur saker skall ske, har lite svårt att "tidimprovisera" och att ta saker som dom kommer.

Till och med på sjkhuset när jag låg och inte hade något bättre för mej än att just ligga så blev jag otroligt störd när dom sa att doktorn skulle komma på eftermiddagen och han inte kom förrän vid sex-sju -tiden!

Stackaren stod och opererade och jag låg och var irriterad för att han inte bröt den aktiviteten för att titta till mej !! Hur normalt är det????????????

Tack och lov så har jag lärt mej att Lasse inte är som jag utan att han kan ta saker lite mer som dom kommer, men när det verkligen gäller då håller han ju tiden.

Förr så kunde jag riva upp himmel o jord om han inte kom på exakt klockslag!!!!!!!!!!!

Något som oxå stör mej jättemycket nu är att sommaren helt plötsligt tog slut!!

Borta är mina ljuvliga morgnar i uterummet, det finns ingenting som är mysigare än att sitta därute en skön morgon o bara lyssna - det kallar jag livskvalitet!

Igår så chattade jag med "min lilla flicka" från Brunslövstiden, hon är på ett behandlingshem i Sthlm och har nog rätt svårt att hitta rätt i den drogfria tillvaron, tjejen är nyss fyllda 18 år och har en hel del år av missbruk bakom sej redan. Det är nog rätt jävligt att bara vara arton och veta om att man inte kan festa som sina jämnåriga.

Men igår sa hon att poletterna börjar ramla ner och att hon känner sej säkrare o säkrare, det är skönt att höra.

tjejen är så fylld av dåligt självförtroende och självkänsla att det inte är sant.

Önskar att jag kunde ingjuta lite mer "Jag-är-bra" i henne, för hon är verkligen bra!

Dessvärre verkar det inte som behandlingshemmet gör så mycket för att stärka tjejerna och det är ju synd, för finns det något som en missbrukare är fylld av så är det självförakt och dåligt självförtroende.

Det handlar ju faktiskt inte om att bara stoppa in någon på ett hem och tro att tiden läker, nej att bli drogfri är faktiskt ett heltidsjobb, jag vet.

Förlåt omm jag tjatar, men man måste verkligen skriva om manualen från sidan ett!!

Man måste motivera, skapa förtroende så att tjejerna vågar prata och vara ärliga.

Återfallsprevention är så helt suveränt och det kan man aldrig få för mycket av!!! Och det är så jäkla bra att höra talas om de som har lyckats, för ibland känns det verkligen som om det är omöjligt att leva drogfritt.

Att känna sej behövd o delaktig i en vardag är oxå otroligt viktig, man är inte en fd missbrukare för alltid, man måste lära sej att hävda sej i samhället och att man har exakt lika stor rätt som alla andra att finnas och att ställa krav, men samtidigt acceptera att det ställs motkrav.

Det gör mej frustrerad att det finns så många behandlingshem som bara "förvarar" och att kommunerna är så okunniga och dåliga på att ställa krav, dom bara betalar och är nöjda över att vara av med problemen ett tag.

Det är rent ut sagt fördjävligt !!!

Nu ska jag försöka hitta lite krafter och kanske packa upp min väska som har legat ouppackad sen jag kom hem från sjukhuset, det är kanske dags att jag börjar ta mej i den berömda kragen och inte sitter och faller ihop till ett offer, eller hur!!!

Ha en skön tisdag!!

Kram