God kväll mina vänner !!

Nu sitter jag här i min soffa, tittar lite på TV och myser av brasans värme !!

Men mest av allt är jag ändå lite nervös - imorgon ska jag träffa min "strålningsdoktor", gillar inte att nya människor ska peta på mej !!

Jag vill att allt ska vara över, jag vill att det skall vara jul, jag vill vara läkt i min mun och äta godis!!

Framför allt så vill jag kunna ge Lasse en riktig puss!

Jag vill så mycket, men just nu bestämmer jag inte ett enda dugg själv.

Jag är så i klorna på sjukvården och det gör mej jäkligt irriterad.

Jag är så beroende av andra - JAG VILL SJÄLV!!

Igår var jag i byn och handlade och där var en riktig surkärring som glodde som bara den på mej!!

Jag var på sånt humör att jag skulle vilja räcka tunga åt henne - inte ens det kan jag !!!!

Kärringen fick glo.

Min granne sa till mej igår att jag såg nästan normal ut nu !!

Va fan, jag har varit normal hela tiden!

Och vad är normal, vem bestämmer vad som är normalt, har någon rätt att avgöra om jag är eller ser normal ut, nä

Ikväll är jag riktigt jävligt gnällig, fy vad jag är trött på mej själv!!

Kan man adoptera bort sin kropp, kanske bara lämna iväg den på kollo ett tag, tills jag orkar med den igen - tänk vad bra om man kunde göra det, precis som man lämnar sin bil på service

Fast kul är att imorgon när vi kör till Lund så ska vi köra inom till min Pappa och fika, det är jätteroligt, han och jag har ju fått tillbaka en helt fantastisk relation sen jag blev nykter och bara det är värt fem månader på behandling, absolut, när jag tänker på vilken fantastisk gåva det är så blir jag helt rörd!!

Och sen när jag har varit i Lund så ska jag åka till min syster och stanna tills onsdag, det är också skitkul, för nu vet jag att hon ser fram emot att jag ska komma, tidigare var det bökigt när jag kom för då fick man ju gömma all alkohol som fanns. Fast jag hittade ju det ialla fall.

Men nu vet jag att jag kommer som en kär, efterlängtad o välkommen syster

På onsdag tar jag bussen till Lund och då ska dom göra någon form av "mask" som jag ska ha på mej när dom strålar och sen ska jag på någon röntgen.

Väl hemma igen så ska jag ge mej i kast med första uppgiften på min kurs, det ska bli kul och intressant hoppas jag.

Det här var lite av varje, tyvärr mest gnäll, men så är det ikväll

Nu ska jag snacka med John Blund och sen hoppas jag att morgondagen blir lite ljusare i mitt sinne!!

Sov så sött !!!

Kram

     Jag ska berätta om en episod som hände här i somras som kunde slutat illa och som påverkade mej jättemcket.

Jag har ju en liten "skyddsling" som är nyss fyllda 18 år och som befinner sej på ett behandlingshem i Stockholm.

Vi träffades när vi båda var på behandling på Brunslövs HVB-hem och jag föll verkligen för denna underbara o kloka "unge" direkt.

Vi hade inte så mycket tid tillsammans där för när jag hade persmis så var hon där och tvärtom, men vi skrev brev till varann som vi puttade in under dörrspringan.

Så när jag kom tillbaka från mina helgpermissar så låg där alltid ett brev från det lilla trollet, dom kommer jag att spara för alltid för dom betydde så mycket för mej.

Jag vill att ni ska veta att den här tjejen är intelligent, söt, klok, glad, social och har ett nätverk som verkligen vill hennes bästa. Det enda hon har emot sej är sitt eldiga temprament, men rödhårig och tonåring!! Kan det bli annat än eldigt, men även detta är faktiskt en del av hennes charm.

Det var den helgen jag firade min 1-års dag, jag ringde till hemmet och skulle prata med henne och fick till svar att hon hade avvikit!!!

Personalen berättade att hon varit lite rastlös och låg på dagen, men bortåt kvällen verkade det som om hon var lugnare och gladare så hon fick gå ut på promenad med en personal.

Ursäkta, men hur korkad får man bli som personal, gå ut på promenad med en tjej som nyss mått dåligt???

Nåja, hon stack!! Är någon förvånad!!!

Jag fick reda på att hon var på väg hem till sin pappa och att allt verkade lugnt, allt utom jag.

På söndagen pratade jag med henne och hon ångrade sej som fan för att hon stuckit, men att åka tillbaka var det inte tal om, hon förstod att utgång och permissioner skulle bli indragna och det pallade hon inte med, kan jag förstå.

Jag förstod att det här inte skulle gå så bra, hon hade inga mediciner och hon kunde inte gå ut hur som helst.

Jag pratade med några kloka personer och efter lång och hemsk vånda bestämde jag mej för att det enda sättet jag kunde hjälpa henne på var att se till att att hon kom tillbaka till behandlingen.

Jag ringde behandligshemmet, men dom kunde inget göra, så för mej återstod att ringa till polisen eftersom hon var efterlyst.

Jag ringde polisen på hemorten, dom fick exakt adress och jag berättade att hon befann sej där just då för samtidigt som jag pratade med polisen så chattade jag med henne, fy fan vad dåligt jag mådde, snacka om att känna sej som en skit !!

Gjorde polisen något ?? - NEJ!

Dom hade inga resurser - det var kanske briefing inför någon fotbollsmatch!!!!

Nåväl dagarna gick och blev till veckor, tjejen blev mer o mer rastlös. Hon har (hade hoppas jag) en pojkvän som är äldre och väldigt aktiv i sitt missbruk som hon började träffa igen.

Till slut drog dom till danmark, då är vi i andra veckan i juli!!

Till slut så ringde hon sin pappa och han åkte o hämtade henne, pojkvännen hade dragit och hon hade varit ensam på Christiania och bott på härbärgen.

Hon hade tagit en överdos och fått andningsuppehåll, tack och lov så var där någon klok person som upptäckte detta och såg till att hon fick vård. Herregud!!

Hon kom hem och mådde väl inte så jävla bra.

Då ringde jag återigen polisen och vädjade, bönade, svor och tog till alla medel jag hade, dagen efter hämtade dom det lilla grynet!! Äntligen!!

Jag visste innerst inne att jag gjorde helt rätt, men det är fan inte kul att sätta polisen på någon man tycker så mycket om.

Häromdagen chattade jag med henne och hon frågade mej rakt ut om det var jag som angivit henne, jag funderade i en minut och sen svarade jag ärligt, jag försökte oxå förklara varför, men hon är nog lite arg o besviken på mej ialla fall och det förstår jag verkligen - vem vill vara 18år och inlåst??

Men jag gjorde det verkligen av kärlek och omsorg, hon är för fin för att vakna upp som jag, 48 år och i behov av vård.

Jag vill bara att hon ska ta tillbaka sitt liv och göra något bra av det och jag hoppas och tror att en dag förstår hon det och kan bli glad på mej igen!!

Det kunde verkligen ha slutat illa !!!

Jag älskar dej min lilla "busunge"!!!

Godkväll alla goa vänner!!

Det var en stund sen jag hörde av mej, men trots min långsamma takt så går dagarna rasande fort! Och det är ju bra!

Lasse föll till föga och i lördags var vi och köpte en säng till honom oxå, så nu ligger vi här på våra goa madrasser och trycker på fjärrkontrollerna - jäkla tur att vi har varsin!

Sovrummet har blivit så fint, jag höll på hela söndagen med att sy gardiner o kuddar, rama in tavlor och fixa till, det var så kul och jag glömde nästan bort att jag inte är så kry.

Så är det - lite hederligt slit får alla att må bättre.

I måndags började jag äta lite med sked, wow!!

Väl mixade små pureportioner, bruna bönor, spagetti, potatismos m lax mums!

Det är så jäkla gott, men något perfekt bordsskick kan jag inte visa upp ännu så jag sitter helst för mej själv o försöker få i mej maten, skam den som ger sej!

Så nu både äter jag o låter som en 3-månaders baby!!

Härom dagen så fick jag besked om att jag kommit in på en kurs på Kristianstad Hgskola, tack och lov helt på distans.

Jag ska läsa Alkohol- narkotika- och tobaksprevention, det ska bli väldigt intressant och kul!

7,5p är den på och varar fram tills i slutet på januari, hoppas bara att jag pallar även när jag strålas.

Jag tror att den kursen kan vara en fördel att ha när jag söker in på utbildningen till behandlingsassistent i Eslöv till hösten.

För då ska jag in, jag tror inte att man längre kan säja att min nykterhet är ny eller bräcklig efter 1,5 år och en muncancer, fast - vem vet.

Idag har jag varit hos min doktor i Lund på återbesök och han var jättenöjd med mej, det var ju kul!

Han klippte bort en massa stygn i munnen och det var en befrielse, för det är faktiskt inte kul att gå omkring o känna det som om man har en ryamatta i käften!!

Men nu ska jag försöka spöa någon i Betapet och sen ska jag ha ett lång o mysigt samtal med John Blund - han är en verklig vän!!

Sov Gott mina vänner !!!

God Morgon alla Underbara!!!

Vet Ni att jag är lycklig!!!!!

Riktigt bottenlöst lycklig!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Då undrar väl några; hur i hela fridens namn kann man vara lycklig när man sitter med ett lite sönderskuret ansikte och talförmåga som en 3 månader baby?

Inte fan vet jag - det bara är så!! 

Men jag tror att det är förmågan jag lärt mej att leva i nuet, jag blir skitlycklig över att solen skiner, över att människor i mon omgivning är vänliga.

Lyckligast blir jag nog när jag märker att nära o kära har det bra och trivs i sin vardag.

Vet Ni att trots att jag är sjukskriven, lever (innan operationen) på otroligt god mat, unnar mej ett och annat plagg, har köpt massor av roliga växter o annat till hemmet så har jag faktiskt lyckats spara ihop till IKEAs värstingsäng med fjärrkontroll.

Hur har det gått till??

Enkelt - jag super inte längre!!!!

Lite vin gör det mjukt o mysigt en stund, sen vaknar man med en jävla baksmälla o ångest!

En go säng är mjuk o mysig hela nätterna och man vaknar med en kropp som är på gott humör o snäll mot Dej!!

Dessvärre så passade inte min nya fina madrass i vår gamla säng, så igår bar det av till IKEA för att köpa ny sängram oxå, till min stora glädje!! Och då var jag ju tvungen att ha en ny hylla med!!

Tyvärr var det ju så att möblerna var man tvungen att åka ut till Berga och hämta, så Lasse körde dit och lämnade mej kvar i varuhuset med en rätt "tankad" plånbok!!! (egna pengar).

På en liten timme hann jag fylla en vagn med ny matta, lite krukor, massor av tyg o kuddar, några ramar och lite annat som man abolut måste ha i ett sovrum!!

Det skall bli så buskul att iordningställa allt!

Dessutom så verkar det som om Lasse tänker vara snäll mot sej själv och köpa en likadan madrass till sej själv oxå, annars får vi fixa till någon form av stege för jag ligger liksom 1,5 dm högre än honom nu!

Visst är detta jättemysigt och skönt, men lycka är den känslan som kommer inifrån.

Den känslan som ligger som en god o vällagad mannagrynsgröt med sylt o mjölk i magen!

Den känslan som sprider sej som välbehag från magen upp och slutar i riktigt mysiga tårar i ögonen!

Den känslan kan Du inte köpa, den känslan får Du när du är närvarande, när Du är tacksam mot Dej själv och det liv Du lever! 

Jag skulle kunna ligga ner som ett offer och tycka otroligt synd om mej själv, jag vet att den 12:e oktober börjar nästa pärs - strålningen!!

Men varför i hela fridens namn skall något från dåtiden eller framtiden förstöra min dag idag?

Jag säjer bara;

Ha det allra bäst och Carpe Diem !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

   Godmorgon!

Idag är det en sån där riktigt seg dag, känner inte för något, men vill ändå göra massor.

Jag har otroligt svårt att acceptera att jag inte är stålkvinnan och kan ALLT!!

Jag irriterar mej fruktansvärt på att jag inte kan få ett exakt datum när jag kan börja prata normalt igen, det här stör mina rutiner.

Jag är nog en sann "exakt-tid-o-datum-idiot", jag vill veta exakt när och hur saker skall ske, har lite svårt att "tidimprovisera" och att ta saker som dom kommer.

Till och med på sjkhuset när jag låg och inte hade något bättre för mej än att just ligga så blev jag otroligt störd när dom sa att doktorn skulle komma på eftermiddagen och han inte kom förrän vid sex-sju -tiden!

Stackaren stod och opererade och jag låg och var irriterad för att han inte bröt den aktiviteten för att titta till mej !! Hur normalt är det????????????

Tack och lov så har jag lärt mej att Lasse inte är som jag utan att han kan ta saker lite mer som dom kommer, men när det verkligen gäller då håller han ju tiden.

Förr så kunde jag riva upp himmel o jord om han inte kom på exakt klockslag!!!!!!!!!!!

Något som oxå stör mej jättemycket nu är att sommaren helt plötsligt tog slut!!

Borta är mina ljuvliga morgnar i uterummet, det finns ingenting som är mysigare än att sitta därute en skön morgon o bara lyssna - det kallar jag livskvalitet!

Igår så chattade jag med "min lilla flicka" från Brunslövstiden, hon är på ett behandlingshem i Sthlm och har nog rätt svårt att hitta rätt i den drogfria tillvaron, tjejen är nyss fyllda 18 år och har en hel del år av missbruk bakom sej redan. Det är nog rätt jävligt att bara vara arton och veta om att man inte kan festa som sina jämnåriga.

Men igår sa hon att poletterna börjar ramla ner och att hon känner sej säkrare o säkrare, det är skönt att höra.

tjejen är så fylld av dåligt självförtroende och självkänsla att det inte är sant.

Önskar att jag kunde ingjuta lite mer "Jag-är-bra" i henne, för hon är verkligen bra!

Dessvärre verkar det inte som behandlingshemmet gör så mycket för att stärka tjejerna och det är ju synd, för finns det något som en missbrukare är fylld av så är det självförakt och dåligt självförtroende.

Det handlar ju faktiskt inte om att bara stoppa in någon på ett hem och tro att tiden läker, nej att bli drogfri är faktiskt ett heltidsjobb, jag vet.

Förlåt omm jag tjatar, men man måste verkligen skriva om manualen från sidan ett!!

Man måste motivera, skapa förtroende så att tjejerna vågar prata och vara ärliga.

Återfallsprevention är så helt suveränt och det kan man aldrig få för mycket av!!! Och det är så jäkla bra att höra talas om de som har lyckats, för ibland känns det verkligen som om det är omöjligt att leva drogfritt.

Att känna sej behövd o delaktig i en vardag är oxå otroligt viktig, man är inte en fd missbrukare för alltid, man måste lära sej att hävda sej i samhället och att man har exakt lika stor rätt som alla andra att finnas och att ställa krav, men samtidigt acceptera att det ställs motkrav.

Det gör mej frustrerad att det finns så många behandlingshem som bara "förvarar" och att kommunerna är så okunniga och dåliga på att ställa krav, dom bara betalar och är nöjda över att vara av med problemen ett tag.

Det är rent ut sagt fördjävligt !!!

Nu ska jag försöka hitta lite krafter och kanske packa upp min väska som har legat ouppackad sen jag kom hem från sjukhuset, det är kanske dags att jag börjar ta mej i den berömda kragen och inte sitter och faller ihop till ett offer, eller hur!!!

Ha en skön tisdag!!

Kram

Idag har jag varit nykter i 15 månader !!!

Så duktig jag är !!!!!!!!!!!!!!!!!!

Jag hade bestämt mej för att den 13:e varje månad så skulle jag göra något speciellt för mej själv, liksom för att belöna mej för ännu en månad.

Hur gör man då något speciellt när man  mår som jag??

Jo jag gav mej själv en väldigt lugn o harmonisk dag, retade inte upp mej på småsaker, vilket jag faktiskt gjort dom senaste dagarna,

Jag lagade en pannkaksfrukost till Lasse o njöt av att känna doften och att ha kraft att kunna göra det.

Jag tog en lång skön dusch och gav mej själv en riktig lite Spa-timme.

Jag lagade en god middag tillLasse på kvällen och var jätteglad över att han uppskattade det.

Ochnu ligger jag i min säng, lugnare o gladare än på flera kvällar.

Ser Ni; belöning är inte bara att få, utan oxå att få ge!!!

Trots trötthet, lite ont, taskig talförmåga och ett svullet ansikte så är jag en jäkligt lycklig kvinna!!

Och bara så att Ni vet - med alkohol i kroppen hade jag aldrig resonerat så här - då hade jag varit ett offer, ojojoj!!

Sov Gott

Marica

   Ja, här sitter jag - längtar efter pizza, skumbananer, korv m bröd, köttbullar, gröna grodor!!!!

Och hur underbart hade det inte varit att kunna uttala något ord på ett vettigt sätt!!

Allting går så jävla långsamt och jag är så trött o håglös!

Visst har det blivit mycket bättre, ansiktet ser ju längre ut som en jättepilatesboll utan bara som en sliten läderkula nu och visst har det blivit lättare att få ner föda, men...................................det går så långsamt!!

Det värsta är nog att jag inte kan prata ordentligt, jag blir så otroligt irriterad när min omgivning inte förstår mej, börjar nästan förstå hur småbarn som är i talets begynnelse känner sej.

Hur ofta svara den jag "pratar" inte rätt ut i luften och jag förstår att inte ett jota har gått fram!!!

Jag har en underbar vän som inte mår så där jättebra just nu och kanske skulle behöva lite verbal tröst av mej nu - visst om det nu är någon tröst att höra mej gurgla!

Näst värst är nog att jag inte har några krafter. Imorse var jag hos distriktssköterskan och fick lite omläggning, sen var jag slut !!!!!!!!!!!!!!!!

Jag tittar på blommorna som borde ha lite vård, och jag bara ber att dom ska stå ut några dagar till utan att jag behvöer bry mej för mycket!

Det finns liksom ingen gnista!!

Borde kanske lyda doktorns råd om att sova lite mitt på dagen, men jag har inte riktigt ro till det.

Maten trodde jag skulle vara mycket värre, men så länge jag ser till att vara mätt på det som jag kan få i mej så är det helt ok, visst rinner det till när jag känner doften av något gott, men jag lider inte så mycket.

Igår var jag på återbesök i Lund hos min jättetrevliga doktor.

Hon var jättenöjd och tyckte att jag har gjort otroliga framsteg, kul!

När hon frågade mej hur jag upplevde allt så svarade jag sanningsenligt att jag trodde faktiskt att det skulle ha varit mycket värre.

Hon skakade på huvudet och sa att du är tokig Marica - det kan inte bli värre!!!

Jag har nog otrolig tur som är rustad med en jäkla massa verktyg från min tillnyktringsperiod, dels i form av avslappningsövn, tankar och en massa underbara människor.

Jag vet att ingen som jobbar inom sjukvården vill mej något illa, utan alla gör sitt bästa för att jag ska bli frisk och då är det min förbannade skyldighet att oxå jobba på den linjen.

Nu tror jag att jag ska titta på "Män som hatar kvinnor", den har legat här sedan jag kommit hem o bara väntat, så nu är det nog dax!

Ha en jätteskön fredagskväll

Kram Marica

   Nu har jag varit hemma i drygt 24 timmar och det är ljuvligt!

Tänk för 14 dagar sen låg jag forfarande under knivarna, huja, men vad tiden går och vad man glömmer fort!

Idag kom jag på att egentligen så borde jag vara jäkligt stolt över den första kvällen jag var ensam i Lund, kvällen före operation. Jag släntrade runt på stan, var jäkligt nervös, kände mej rätt så övergiven och hade en slant i fickan - ville unna mej lyx denna sista kväll.

Jag arbetade ju i Lund när mitt missbruk accelererade och har köpt massor av dunkar och litersförpackningar där, ojojoj.

Denna kvällen gick jag förbi dom 2 systembolag jag besökt oftast där flera gånger och inte en enda jäkla gång skulle jag komma på tanken att gå in igenom dörren - vilken känsla.

För visst hade det varit simpelt att springa in där och sen i efterhand försvara det med taskiga nerver eller ensammast i världen??

Jag gick till och med in i domkyrkan för att verkligen stilla det "lilla spel" jag hade i kroppen!

Det känns himla bra att så här efteråt fatta att jag faktiskt gjorde ett vettigt aktivt val den kvällen, flera gånger.

Själv sjukhustiden är väl inte så mycket att orda om, jag låg där som en patient i mängden, första 3 dygnen hade jag vak 24 tim/dygn, det var rätt jobbigt men otroligt tryggt. det är ju inte stora rum man har där så det blir ju rätt tajt. Men det gör inget för avdelninge var fylld av underbar personal.

Jag hade det egentligen väldigt bra under min sjukhustid, förutom att jag inte fick äta av maten som kom doftande i korridoren med jämna mellanrum.

I fredags blev jag ju överflyttad till patienthotellet och det var himla skönt, lugn o ro och kunna rå mej själv, gick till avdelningen när det var tid för medicin o rond, annar bestämde jag själv.

Men i fredagskväll kände jag mej oxå så där grymt övergiven, där satt jag en fredagskväll ensam på ett hotellrum och kunde inte ens unna mej lyxen att äta Tacobuffe´i sängen!!!

Hotellet har fullständiga rättigheter och jag hade  börja inta flytande föda!

Hmm, vem skulle klandra en nyopererad, cancersjuk, övergiven, hungrig kvinna?

JAG!

Jag skulle aldrig förlåta mej själv, aldrig!

Visst jag skulle nog kunna lura vem som helst, jag kan ju liksom inte prata, det ör rätt naturligt om jag är trött o vill sova.

Men, jag skulle inte få lugn 1 sek i min kropp på länge om jag hade valt fel väg den kvällen, jag skulle bara gå omkring och misstro mej själv, fundera över när jag skulle ta nästa chans, fundera över vad nästa anledning skulle kunna vara.

Jag skulle aldrig kunna titta in i ögonen på alla de fantastiska människor som finns omkring mej och vara stolt!

Nej, det är så skönt och lugnt att inte dela kropp med missbrukaren längre så jag ska faktiskt fortsätta med det!

Men än kan jag inte prata eller äta och fortfarande är jag rätt trött och hängig, så något riktigt fira över min hemkomst har det inte blivit, men det behövs inte, jag är så glad över att vara här!!

Men nu ska jag ta och vila mej lite så får ni ha det så himla bra!

Kram