ilska är nog just nu den sundaste av alla känslor jag skall odla!!

I går var jag hos "min" doktor i Ängelholm, läkaren som upptäckte att jag hade cancer för drygt ett år sedan. Sedan dess har jag inte sett henne.

Jag inbillade mej att vi skulle prata lite om hur jag mår, lite planer för rehabilitering, och självklart så skulle jag bli undersökt.

Jag hade verkligen förberett mej med frågor o undringar, men när jag satt på bussen hem så kände jag mej som den största fågelholk i världen

En sköterska hämtade mej o vi gick till undersökningsrummet, där satt läkaren med ryggen emot djupt insjunken i sin dator, jag blev ombedd att sätta mej i undersökningsstolen och läkaren vände sej om o hälsade, så välkommen jag kände mej!!

Jag minns inte om hon frågade hur jag mådde, men gjorde hon det så hann jag inte svara. sen skulle jag gapa o hon klämde runt i munne, självklart det var ju därför jag var där och det har jag inget emot - om man inte tar i för kung o fosterland.

Självklart kom rökningen på tal och jag var ärlig och sa att det går inget vidare.

Men försökte jag ursäkta mej, jag har inte kunnat äta, jag har svårt att prata och jag är jäkligt stolt över att jag inte har tagit till alkoholen igen.

Jag vet att det inte är ursäkter för att röka, men jag är faktiskt inte stålkvinnan!

Mitt svar var inte det hon ville ha!

Jag berättade om mina flisor, 5-6 st har det hunnit bli nu och nästa står på kö.

Jaha sa doktorn, är det såna där små benbitar som kommer ut från käken, ja om man tycker att en taggig benbit stor som en liten barntand är en liten benbit så är det så!!

Jag visade var nästa satt och hon tryckte på rejält för att känna på den - o vad händer när man trycker på en sådan?

Jo, men retar den djävulen så nu sitter jag här med en "flisa" som inte är på speciellt gott humör och det är ta mej fan inte jag heller!

Kul, vi ska ha fest på lördag, jättekul att ha skitont då!!

Kärring!!

Jag frågade henne om vem som var min läkare nu, jag vill ha en som jag kan ställa frågor o få svar av, min sjukskrivning är på väg att gå ut och jag behöver medicin.

Inte ens på den frågan fick jag ett vettigt svar!  

Kan det vara så svårt att ta sej tid, är det orimliga krav jag ställer?

När jag kom ut därifrån så konstaterade jag att doktorn hade gett mej 12 minuter av sin tid, dåligt samvete för jag röker, en förvirrad hjärna och ett jävla dåligt humör!! TACK !!

Hon ifrågasatte varför jag inte varit på öron-näsa-hals i Lund sedan evigheter sen, jag har ju träffan önh-läkare på onkologen, jag tror att det står i journalen, och dessutom så är det väl inte jag som ska svara på den frågan, eller?

Hon tyckte åtminstonde att jag hade läkt fint, ja på utsidan, men hur jag mår har hon inte en jävla aning om!!

Jag menar inte att man ska gulla med mej eller att vi skulle sitta o prata i timmar, men lite jävla empati kan man väl ändå begära.

Det är så synd om Lasse för just nu så är jag så "avstängd" , jag känner inte mycket glädje, inte mycket av något, irritation o rastlöshet är nog dom största känslorna nu!

Men idag skall jag åka till Lund, där vet jag att dom är bra och att dom är proffs på att ta hand om patienter.

Där försöker dom åtminstonde svara på mina frågor och framför allt, man får ett leende, en kram och empati!!!!

Där kan jag berätta hur jag känner det, där vågar jag vara stolt över min nykterhet och behövs det så har dom mer än 12 minuter!!!

Ha en jättebra o solig dag!!