När jag kom till Lunden så hade jag en hel knippe fobier med mej, utan att veta om det !!??

Jag trodde att jag var knäpp och hade något fysiskt fel på mina ben.

Tack och lov så fanns där en underbar sjuksköterska som var under slutfasen på en utbildning inom Kognitiv Beteende Terapi, hon är nog den som betyder mest för mitt välmående idag.

Hon såg att mitt problem var fobier, jag kunde inte gå i trappor, inte på blanka golv, inte gå ut på en balkong, inte in i en affär m m UTAN ALKOHOL!!

Jag fick helt fantastisk terapi av henne, som även den övriga personalen var delaktig i. Jag gick upp o ner i trappor ibland flera gånger om dagen och det var bara att kämpa på, många liter vätska försvann både som svett och som tårar.

Nästa steg var att gå över blanka golv; herregud!! Även om någon hade sagt till mej att jag skulle vara garanterad 1 miljon kr i postkodniljonären om jag gick ensam över golvet där så skulle jag aldrig klara av det. Men det var bara att gå o gå o gå.

Värsta testet p den träningen blev att gå på Nova köpcentrum UTAN varuvagn !!

Idag behöver jag inget att hålla mej i, men väl en vagn att stoppa varorna i för det har blivit väldigt kul att shoppa!!!

Vår fantastiska sjuksköterska lärde mej jättemycket, tex så stod det rätt så klart för mej att fobierna hade ju närt missbruket och missbruket hade närt fobierna - det kan man kalla ond cirkel.

Jag visste absolut ingenting om KBT när jag kom till Lunden och jag har förstått att det råder delade meningar hurvida det är bra eller inte, men för mej blev det mitt viktigaste verktyg, Och trots att det är 8 månader sen jag flyttade hem så fortsätter jag med KBT-terapi, dock med en annan teraupet.

Idag går jag i trappor, klätttrar halvvågs upp o taket, går över stora öppna ytor och till och med i oändliga korridorer med blanka golv!!

Livet på avdelningen hade sina fasta rutiner och det var nog tur, annars hade jag iallafall fått frispel. Saker o ting skulle ske på bestämda tider; mat, städning, forum, träning, ja iprincip allt. Och det var nog tur för en fyrkantig kärring som jag hade tidigare väldigt svårt att gå utanför min inrutade lilla tillvaro.

Om jag säjer så här, jag kom till Lunden som en alkoliserad, halvbitter, förnekande, medelålders envis åsna.

 Trodde många, även jag själv

Egenligen var jag ledsen, arg, jävligt rädd, liten, ömhetstörstande, självdestruktiv liten flicka.

Väldigt snart kände jag mej med i gemenskapen och det var fantastiskt att bli sedd utan alkohol i kroppen.

Vi satt  i pysselrummet o gjorde pärlplattor o mosaikprylar tll förbannelse, men det spelade ingen roll vad vi gjorde, vi pratade o delade med oss av våra erfarenheter - det var så jäkla nyttigt. Ingen är ensam där!!

I pricip alla tjejerna var yngre än mej och hade problem med narkotika. Jag kom verkligen ut ur min lilla lantisvärld med en riktig smäll, vad hade jag egentligen att oja mej över??

Jag lärde mej så jäkla mycket av alla dessa fina tjejer jag träffade där, ingen, ingen skall behöva uppleva det som många av dessa goa kvinnor har upplevt.

Man kan inte låta bli att bli ödmjuk och tacksam över det man har!

Jag ska lite pö om pö försöka beskriva vem jag är ochhur jag hamnade här.

Att det hela började med ett långvarit alkohomissbruk är ju redan klart och rätt oviktigt just nu.

Som jag ser det så är det viktigaste hur det slutade och vilka verktyg o hjälpmedel jag har samlat på mej och har nytta av.

Hela tillfrisknandet började med att min underbara lillasyster i princip tvingade soc att sätta ett LVM på mej - det bästa som kunde hända!

Jag kom till Lundens LVM och var rätt säker på att jag snart skulle vara hemma hos mina vindunkar igen.

Men något sa mej att det här var nog fan min sista och bästa chans till att ta tillbaka livet - Kan man avstå från den ? NEJ!

Jag tackade nej till att åka på överklagandeförhandling och försökte anpassa mej till livet som inlåst och det var inte så lätt.

Jag fick en jättetrevlig kille som kontaktperson och kände nog hela tiden hans och resten av personalens stöd, visst finns det även där människor jag gillade bättre eller sämre, men alla har en funktion och alla behövs verkligen där!

Men nu ska jag ha ett litet sammanträde med John Blund, så fortsättning föjer...............

Godnatt

Min tanke med bloggen är att fösöka få så många som möjligt att dela med sej av sina "användbara" verktyg.

Allt från formuleringar på stoppkort, sätta upp långsiktiga och kortsiktiga mål, positiva tankar, litteraturtips, "ord på vägen", plus o minuslistor, knep för att glömma suget, belöningar, ja allt som gör det lättare att låta bli.

Berätta gärna hur Du gör/gjorde för att få ett bättre liv!!

Jag tror att jag skriver min presentation här oxå;

Hej !

Jag är en kvinna på 48 år som i dagarna har varit nykter i 13 månader, det är stort, jättestort för jag har till och från varit alkoholmissbrukare i ca 20 år. Jag vill skapa en blogg där vi tillsammans kan tända hopp, stort eller litet, hos andra missbrukare. För jag är övertygad om att alla inom sej har en innerlig önskan att få leva det liv alla människor förtjänar.

Jag är ingen bloggare och vet inte riktigt hur man gör, men jag hoppas att Ni vill hjälpa mej att skapa en positiv mötesplats för de som vill bli coachade av oss som vet.

Kram

Ja, jag är verkligen nybörjar på detta, jag vet inte ens hur man gör för att Ni ska kunna skriva inlägg på min sida, ajajaj!