Hej Mina Vänner !!

Igår o idag har jag funderat mycket på vilken den största rollen alkoholen hade i mitt liv.

Svaret kan tyckas enkelt, men jag ville verkligen försöka bena upp det.

Och det här kom jag fram till;

                      ALKOHOLEN VAR MIN HALLICK!!!!!!!!

Absolut inget snack om den saken, jag var ägd av en jävla butelj/dunk!

När och hur alkoholen förvärvade äganderätten över mej tänker jag inte fundera över för då får jag verkligen gå långt tillbaka.

Men likheterna är så enorma:

Alkoholen bestämde allt; den bestämde när jag skulle vakna, när jag skulle äta, när jag skulle gå ut, när jag skulle kissa, ja verkligen allt.

Den motade bort mina vänner, den dödade min förmåga att känna kärlek, den tog mina pengar, den styrde mina tankar.

Alkoholen låste in mej i mitt eget hem och gjorde det till något fullt, jag blev ful.

Men eftersom jag inte hade någon annan så var jag tvungen att lita på alkoholen, den var mitt allt, min trygghet, till den kände jag förbehållslös kärlek, det fanns inga gränser för vad jag gjorde för alkoholen - allt för att den skulle finnas där och vilja ha mej!

Det var bara alkoholen som stod ut med min tärda o fula kropp, som stod ut med mina destruktiva tankar.

Den låtsades vara min vän, ibland var den bortrest men jag visste hela tiden att den kommer snart, mycket snart hem igen.

När alkoholen kom tillbaka så gjorde den det med besked, tog allt, pengar, hälsa, glädje, kärlek, allt, allt, allt och jag var maktlös!

Kan det säjas fulare - jag horade åt en flaska,

jag var fnask åt en butelj,

jag sålde min kropp för några promille

Fy fan!! Tänk på det innan Du lyfter nästa glas!!

Kram till Er alla!