Sedan väldigt många år så har jag varit en hängiven spelare av Alfapet och nu sedan datorerna har trätt in i våra hem så spelar jag något som heter Betapet.

Det är som Alfapet fast on-line och det finns i lite olika varianter och svårighetsnivåer.

Tidigare spelade jag för att jag bara tyckte att det vvar kul, nu har det även blivit mitt sätt att "tömma" hjärnan och att skingra tankarna.

Någon sa att det börjar likna ett nytt beroende - börjar!!??

Jag är beroende av detta spelet och jag älskar det!

Men det stör mej inte så mycket för det handlar inte om en enda krona eller någon annan insats.

 Min svägerska och hennes syster spelar oxå väldigt mycket, men jag vill helst inte möta dom för jag spelar för att vinna - och att vara lite ful mot dom man håller av är ju inte min natur längre.

Ibland är det faktiskt jäkligt skönt att dänga till någon med en räcka bokstäver som dessutom ger höga päng - då njuter denna svensken!!!

Nu till poängen med detta inlägget; Betapet är nerstängt i kväll och i värsta fall i 48 timmar till, jag är inte riktigt abstinent, men fy fasiken vad jag saknar mina bokstäver.

Herregud kan man bli konsonatmissbrukare eller vokalberoende !!

Idag har det faktiskt varit en tung dag, det är inte kul längre !!!

Sugen på nåt som dämpar - ja, en stor fet skumbanan

Sov Gott mina vänner!!

Kram!!

Tack för din kommentar, ”Sillen”, det gör mej jätteglad om det kan ge dej en litet uns hopp och lite tröst!!

Det gör det mycket mer betydelsefullt för mej att skriva när jag vet att någon har glädje utav det.

Shoppingrundan gick mycket bra och jag shoppade verkligen loss, tunikor, leggings, pyjamasar och lite annat smått o gott!

Rundan avslutades med Anderslövs gigantiska marknad, där det viktigaste inköpet var en låda gammeldags gräddbullar till mannen i mitt liv!!

Vi kom hem igen igår kväll och det var jätteskönt, fast jag älskar ju att vara hos min syster o hennes urgoa familj – där är det aldrig stilla!

Idag var vi en runda och letade svamp i skogen och vi hittade minsann 2 st , det blir drygt att rensa den skörden!!

Men det spelar ingen roll för det viktigaste är att vara tillsammans, njuta av den underbara naturen, stillheten och dofterna, upplevelser som förgyller livet!

Det börjar kännas i min kropp nu att jag inte är helt frisk, jag blir väldigt fort trött och har inte riktigt den rätta gnistan, vill liksom bara vara hemma här med Lasse.

Jag har räknat ut att 6 middagar till hinner jag äta här hemma innan operationen – dom ska jag minnas länge så jag kommer bara att äta gott gott gott, och kanske lite nyttigt också.

Men nu ska jag ge mej i kast med en rabatt som totalt lever sitt eget liv – den ska stävjas !!!

Tack för att jag har gett mej ännu en nykter dag i mitt liv!!

Ha en riktigt skön söndag på er alla!!

Idag skall jag och min syster åka till Trelleborg och shoppa min "höstgarderob" och med tanke på det jag har framför mej så kommer den mest att bestå av pyjamasar, mjukisar, storskjortor och varma strumpor, men det gör inget för i den garderoben är det jag skall bli frisk!!

Vet ni att i min plånbok kommer jag att ha lika mycket pengar som går åt för att köpa ca 20,5 dunkar, av den skitsorten som jag brukade hälla i mej,

20 dunkar ger mej:

Cirka 1 månads ordentlig fylla.

2 månader med otrolig ångest

Total ensamhet

Obetalda räkningar

Ett äckligt hem

Megapåsar under ögonen

Självförakt

Likfärgat ansikte och en kropp som hämtad från ett koncentrationsläger

Istället väljer jag nu att:

Ha mysiga kläder under min sjuktid och att bli frisk i

Ha en trevlig shoppingdag med min syster

Saker att använda i framtiden

Må bra under tiden pengarna används både i affären o efteråt

Det är pengar jag fått och som jag sparat, trots att jag har betalt mina räkningar.

Jag vet att jag kan unna mej detta och dessutom är väl värd det.

Jag har inte dragit på mej varken förakt från andra eller mej själv under tiden.

Och jag kommer inte att kräkas en enda gång varken när jag shoppar eller använder det shoppade

Jag kommer att minnas varenda stund i affärerna och när jag använder mina saker

Dessutom är jag fräsch i min kropp.

Valet är kolossalt enkelt - för mej i alla fall!!

I dag fyller min nykterhet 14 månader!!

Och hur firar men det då?

Ja, det är ungefär som ett äktenskap:

Första månaden räknar man dagar

Sen blir det veckor

Därefter månader

Och till slut firas ettårs-dagen med något speciellt.

Det är nu det börjar likna ett äktenskap:

Det är samma visa varje dag!

Vi ser varann i ögonen varje morgon med en trött blick, min nykterhet o jag!

Det är jag som är den starkaste!

Mina ord är lag!

Det är jag som ska bli hyllad varje månads- o årsdag - det är ju jag som gör jobbet - nykterheten hänger liksom en make bara med!

Vi älskar verkligen varann!

Den största skillnaden är nog att vårt trohetslöfte går inte att bryta och har kommit till genom ett slit.

Och vi kommer bara att bli lyckligare tills döden skiljer oss åt!

Är det någon skillnad mellan att vara nykter eller promillefri ??

Absolut – skillnaden är gigantisk!!  Speciellt för någon som försöker ta sej ur ett missbruk.

Så här var/är det för mej:

Under flera år ”försökte” jag att leva nyktert men hela tiden hade alkoholen en roll i mitt liv.

Jag hade konstant mina tankar hos dunken och planerade för nästa gång jag skulle dricka.

Jag ”lovade” mej själv att på min 60-års dag så skulle jag minsann få lov att dricka champagne, det var ett mål!! Herregud hör ni hur korkat resonemang?

Jag tog Antabus för viljan var inte så stor att jag klarade av att ”själv” hålla mej från drycken.

Men jag lärde mej att dricka på Antabus, jag mådde skit och jag var fullt medveten om att jag tog en stor hälsorisk när jag gjorde det! Det säjer ju rätt mycket om min vilja att leva nyktert!

Vet ni hur riktigt jävla illa man luktar om man dricker på Antabus – fy fan!

Jag var på en 28:a dagars behandling på Nämndemansgården, samtalsämnet där varje kväll var alkohol, aldrig har jag lärt mej så mycket om hur man gömmer, smusslar, luras o smygsuper som under den månaden – nykter? ICKE!!

Första kvällen jag var hemma köpte jag alkohol – min hjärna var så sugen!

Jag var på psyk i Ängelholm under en vecka, jag visste att när jag kom därifrån så hade jag inget hem, Lasse hade kastat ut mej på riktigt!

Jag gick från sjukhuset rakt till bolaget och köpte mej en dunk!

Fixade ett rum på ett vandringshem och köpte fler dunkar och satte mej där med dunkarna och ett gäng färdigrätter som enda sällskap.

Jag intalade mej att jag hade det mysigt, när jag i själva verket bara var full, ledsen o ensam.

Jag hade rätt långa promillefria perioder hemma i min vardag, men hela tiden fanns det i mitt bakhuvud att då eller då skulle jag få lov att ”belöna” mej med lite vin!!

Jag gav hela tiden löften till min omgivning om att jag skulle vara utan alkohol.

Vinet spelade en sån otroligt stor roll i mitt liv trots att jag inte drack det under perioder,

Det kallar jag verkligen inte nykter!

Under min tid på Lunden/Brunslöv så lärde jag mej att uppskatta de små sakerna som gör livet till något mysigt o kul att syssla med.

Visst min första tid där så fanns tankarna om dunkarna som väntade på mej där hemma.

MEN

Jag lärde mej att man kan städa utan ett vinglas på diskbänken.

Man kan sova, och man gör det hundra gånger bättre utan alkohol.

Man kan ha kul nykter.

Det är jättebra att veta vad man sagt o lovat.

Jag blev avsläppt i Höör när jag skulle hem på permisson, jag kunde lätt ha gått till systembolaget och köpt något att dra i mej, men jag ville inte.

Jag hade börjat tänka NYKTERT!

Det är så underbart att omgivningen kan lita på mej, att även imorgon är Marica nykter!

Jag behöver inte längre några morötter, behandlingar eller tabletter för att hålla mej nykter – JAG ÄR NYKTER!

Jag ”låser” mej inte längre på om någon på TV dricker, om någon går ut från bolaget med en påse eller om någon i min närhet dricker något – det är numera bara en ingrediens som inte ingår i mitt liv. Jag vägrar att bli en sån där moralnykterist som fördömer de som använder alkohol. Dom är så jävla trista!

Låt dom som kan hantera alkohol dricka det, visst önskar jag att jag skulle kunna sitta framför brasan med ett glas rött i handen, det sticker jag inte under stol med, men jag kan inte!

Jag tror att varenda diabetiker någon gång är sugen på en godisbit, men det kan inte dom stoppa i sej. Jag ser inte någon större skillnad.

Jag ser inte framemot min 60-års dag för att jag ska få dricka champagne, nej jag ser fram emot den för att kunna fira den friskt och sunt – nåja en flock skumbananer blir det nog för det och kaffe är numera min ”drog”.

Jag är inte nykter för att någon annan vill det, jag är nykter för att det är mitt val och min nykterhet beror inte på någon annan eller på grund av att jag får en belöning.

Min nykterhet går inte att köpa – den är självklar för mej!           

SKILLNADEN:

Promillefri – då har alkoholen fortfarande en stor roll i ditt liv, den upptar dina tankar.

Nykter -  alkohol finns överallt men inte i ditt liv, den spelar ingen roll längre.

När jag hade varit en tid på Lunden så berättade jag för min fantastiska KBT-sjuksköterska att det faktiskt sög till i magen varenda gång jag läste tidningen och såg reklam för vinboxar.

Jag klarade inte av att se dom utan vände blad fort. Jag saknade och hatade!!

Då sa hon att det var fel sätt att hantera det på – jag skulle angripa fienden!!

Så istället för att vända på bladet och låtsas som om att det regnar så satte jag mej och råstirrade på skiten! – exponering kallas det!

Jag vet inte hur många vindunkar jag har skällt ut i Sydsvenskan och i Kvällsposten, och det var verkligen inga fina tal dom boxannonserna fick, nej jag vrålskällde verkligen på dom  i min tanke.

Hade jag gjort det högt så hade jag nog omedelbart förpassats till isoleringen, eller en helt annan del av Sankt Lars området!

Men det var skönt, jag kan inte påstå att det var lätt i början, lite förlåtande var jag nog och jag ville kanske ha en liten god relation till dom när jag kom hem.

Men efterhand så blev jag mer och mer medveten om vad skiten ställt till för mej, och det talade jag minsann om i klartext.

När jag sen kom till Brunslövs HVB-hem så berättade jag det för en av tjejerna i personalen och vi började spåna om reklamens inverkan på oss.

Så måndagen därpå köpte jag kvällsposten och gjorde det varenda dag en tid.

Dom är rysligt sluga dom dom där reklammänniskorna!

På söndagen kan du knappast hitta någon alkoholreklam

På måndagen o tisdagen kanske en annons.

På onsdagen 2-3 annonser – Lillelördag!!

På torsdagen ungefär lika många – det är ju snart helg – måste bygga upp förväntningarna!

På fredag o lördag vimlar det av annonser – Hej o hå! – Här ska supas!

Och på söndagen ligger vi hemma med baksmälla och inte en käft vill se alkohol ens på bild!

Förstår Ni – Dom lurar ju oss så det stänker om det!

Och vi är så korkade att vi går på det!

För en tid sen var jag ett ärende på banken, och som vanligt så var köerna långa som ett ösregn.

Jag slog mej ner i en av sofforna och konstaterade att det var en god stunde tills det blev min tur.

Då kom det in en kvinna, hon hade ett otroligt risigt o smutsigt långt hår, hon saknade flera tänder och dom som fanns kvar var inte speciellt vita,

hennes kläder hade sett sina bästa dagar - smutsiga o trasiga.

Kort sagtt hon såg rent fördjävlig ut !

 Hon satte sej bredvid mej, tittade på mej - dom ögonen glömmer jag nog aldrig, dom var så till den milda grad fyllda av ensamhet o uppgivenhet, jag gav henne ett litet leende och tittade ner på nina händer. Jag blev verkligen illa till mods!

Men så började jag titta mej omkring på dom "vanliga" människorna - som dom stirrade!! Herregud - kvinnan var inte från en annan planet!!

Hon var ensam, olycklig och hade säkert ett otroligt tungt liv.

 Men folk bara tittade med avsmak i blicken . ogenerat, dom borde skämmas som fan.

Jag vet att hade jag inte haft en syster som var ensvis , en sambo som älskar mej, en alkoteraupet som är ett under av tålamod, en fantastisk kurator, jättehjälp från Lunden o Brunslöv och all deras underbara personal så kunder det lätt varit jag om fem år - så är det!!

Jag möter denna kvinnan rätt ofta i byn och jag tycker så otroligt synd om henne, jag skulle vilja stäcka ut en hand , jag försöker med ögnonkontakt men min blick når inte fram.

Hon vill kanske inte se mej helt enkelt, hon vill kanske inte ha en utsträckt hand.

Men jag tror, hoppas o vet att en dag söker denna kvinna efter någon som kan hålla henne i handen och ge henne lite mänsklighet och då hoppas jag verkligen att det finns någon i hennes närhet som har ett stort hjärta och mycket sunt förnuft, för med dom egenskaperna kan man hjälpa många och mycket!! Jag vet!!

Och jag vet att den kvinnan jag såg och ser ofta det skulle kunna vara min framtid!!

Så TACK alla inklusive mej själv för mitt nya liv!!

Det säjs ju att vid rgnbågens slut finns det en guldskatt - det är sant!!

Igår var jag med om en riktigt häftig sak, jag och min sambo var ute och flög i hans älskade flygmaskin.

Runt om oss fanns det lite regnväder, och när jag tittade åt höger så såg jag regnbågen, den var väldigt nära och vi flög inte så högt.

Det var enormt häftigt för jag såg hur den kom ner genom en glugg i ett moln och jag kunde följa den på marken när molnet flyttade sej.

För första gången i mitt liv så såg jag verkligen regnbågens slut!!

Och när jag vred huvudet åt vänster så såg jag guldskatten också, för där satt min guldskatt - min älskade Lasse!!

Det kallar jag en verklig naturupplevelse!!