Godmorgon!

Så var jag hemma ifrån ännu ett sjukhusbesök, det var inte planerat men jag fick stanna över natten mellan fredag o lördag.

När jag vaknade efter narkosen så hade dom snott 12 tänder!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Behöver jag beskriva min olycka?

Käkkirurgen förklarade för mej att vid minsta lilla antydan till "ficka" i tandköttet så tar dom tanden när man ska strålas. Detta för att om det blir värre, vilket det ofrta blir vid strålning, så är det käkbenet som får ta smällen och det vill man ju inte.

Snällt var ju att jag fick behålla 6 framtänder där uppe och nästan alla nertill, så om jag inte skrattar så mycket så syns det inte så tydligt, men känslan - fy fan!!

Min pizza är så jävla långt borta nu!

Imorse vaknade jag svullen o förkyld, precis vad jag behöver just nu.

Vet Ni; jag är så trött, så jävla helt slut!

Jag känner mej som en fjäder som sakta men säkert dalar ner mot marken -  tack och lov så kommer det en och annan termikbubbla och ger mej ny kraft uppåt igen en stund!

Jag vet att till våren är jag frisk och då kan jag skaffa nya tänder, dyrt men jag får väl starta någon insamling!

Det låter väldigt fåfängt kanske, men detta känns värre än något annat.

Jag tycker jävligt synd om Lasse som har ett kolli till kärring bredvid sej i sängen, hur jävla kul kan det vara??!!

Det skulle finnas någon superpilla som gjorde att man somnade in under sjukdomstiden och vaknade upp när allt var fix färdigt, fan vad skönt det hade varit.

Just nu så är jag ju bara någon som bär runt min kropp till olika ställen där dom mekar med den, och så gnäller jag lite emellanåt - hur jävla kul är det.

Märker när jag läser det jag skrivit att jag har börjat svära jävligt mycket även när jag skriver - oj!

Men det skiter jag i - på något sätt så känns det bra att svära, lite bättre än att gråta, för mej så känns det som jag får ut min ilska och frustation på ett bättre sätt om jag knorrar till den med ett eller annat fult ord.

Jag tror att det är så att så länge man känner olika känslor så är man levande, skulle jag bara vara likgiltig då tror jag att jag hade varit illa ute.

Men om jag blir liter förbannad en stund så rusar det nog runt lite småjävlar i kroppen och jag tror inte att dom är kompisar med dom sjuka cellerna.

Och skrattar jag så känner sej dom sjuka cellerna utskrattade och mobbade så då försvinner dom av den anledningen.

Jag har kansek jättefel, men skit i det, bara jag tror på det.

Under tiden jag har suttit här o skrivit så har jag petat i mej lite penicillin, Ibutemin och det viktigaste KAFFE!! Så faktiskt börjar det kännas bättre och kan nog bli en hlet ok dag.

Jag hade bestämt att idag så skulle vi ha fläskfile m klyftpotatis till middag, men så chattade jag lite med Pappa nu och han skulle fixa till en köttgryta, då börajde det rinna här i mungiporna och menyn blev ändrad i all hast.

Det är ju verkligen en sån dag i dag - en riktigt mustig härlig köttgryta med allt i !!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Min pappa är verkligen en jävla bra pappa och jag är grymt glad över att han finns i mitt liv igen!! TACK PAPPA!!'

Men nu ska jag försöka spöa någon i en runda Betapet för jag känner mej rätt stark och pigg nu!!

Ha en riktigt mysig höstsöndag!

Kram