När jag skrev om mina tumörer så var det lika mycket en information om att jag förnärvarande kanske är lite tvär o ilsk, med all rätt kan jag tycka, som en beskrivning  hur användbara verktyg man verkligen får, om man vill ta till sej den hjälp o behandling man kan få.

Många som jag träffade under min behandling var enormt negativa till psykologutredning, jag tyckte väl att det lät lite skrämmande jag oxå, men samtidigt var jag så nyfiken att jag verkligen ville göra det.

OCH DET VAR KUL!!

Jag såg verkligen fram emot testerna jag skulle göra och jag blev duktigt irriterad på mej själv när det inte gick riktigt som jag ville.

Men det bästa med testerna var att jag hela tiden fick bekräftelse på att jag faktiskt inte supit bort min skalle, jag kunde tänka och jag hade minnet i behåll.

Det var så kul för varje gång jag gjorde något test så använde min psykolog ordet "bra" om mej någon gång - det kändes suveränt för det är ju faktiskt inte bra man känner sej när man kommer till Lunden, det gav mitt självförtroende en kick!!

En test jag gjorde på Lunden var däremot helt förödande o kunde varit knäckande om jag inte blivit förbannad och tagit upp det med annan personal.

Så här gick den till; läkaren på avdelningen kom en dag när jag satt och åt lunch och la ett papper bakom mej på stolen, hon sa att hon skulle återkomma, vilket hon inte gjorde.

Pappret var ett sk Cloningers TCI test, med frågor som för mej verkade hämtade ur en Mr Bean film.

Jag satt mej vid vårt stora köksbord och fyllde i "skiten".

det var väl ca hundra frågor eller något och eftersom hon inte hade lämnat det på något sätt som fick mej att tro att det var viktigt så använde jag inte mina vassaste knivar. SÅ DUMT!!!

 Någon dag senare kom läkaren gående o jag frågade om on kollat mitt test, JODÅ!!

Jag fick en sitplats på britsen på mottagningen tlldelad mej medan dom andra tjejerna stod en bit bort o fick sin medicin!!??

Då berättade läkaren för mej att jag var emotionellt instabil, jag är orolig rädd, pessimist och blyg.

Vidare är jag ohjälpsam, socialt ointresserad och oempatisk!!!!!

Jag har asberger, tycker hon.

Det enda jag kan känna igen där i mina egenskaper är möjligtvis orolig och rädd, men vem fan är inte det när man ska börja ett nytt liv.

Alltså, det resultatet kunde varit förödande för mitt självförtroende och min motivation, tack och lov så bryr jag mej inte för egen del.

För den testen och hennes analys det lägger jag i samma hög som det som katten skiter!!!

Detta var nog en av de få negativa sakerna som personalen på Lunden bistod med, men det kan jag ha överseende med.

För att återkomma till dom "riktiga" testerna så vill jag bara säja att det är ju inte slutresultatet som är det abolut viktigaste, jag menar ett högt IQ kan många ha, men förmågan att använda sina kunskaper är väl ändå det viktigaste.

Och det är det jag tycker att jag fick bekräftelse på under hela testperioden; att bli sedd, att få bevisa för andra och för mej själv, att vara någon, att äga kunskaper och färdigheter!!

Så blir Du erbjuden att göra psykologutredning; se det som ett stort steg av revanch mot Ditt tidigare liv!! TA DET STEGET!!!

Ha en underbar söndagskväll!!