Våren 2007 upptäckte jag en knuta i mitt ena bröst, jag låtsades att den inte fanns - länge.

Till slut så tog jag mod till mej och åkte iväg och det var bröstcancer, även då fanns min fantastike gubbe vid min sida. Skillnaden mot idag var att han var tvungen att vara med för jag var så mitt uppe i mitt missbruk även om jag försökte döja det.

Det första problemet var att överhuvudtaget gå in på sjukhuset - det startar ju med en lång blank korridor, där gick jag och höll krampaktigt i honom, fylld av fobier o ångest.

Hos läkaren var han tvungen att vara mina öron o min hjärna, jag var bara där med min kropp. Inte en enda gång var jag på en undersökning utan att vara abstinent eller att jag hade promille i blodet, herregud!!

Jag var livrädd för allt, gick dit dom pekade och ställde absolut varken frågor eller krav, jag var verkligen ett paket fyllt med bröstcancer, ångest, promille och panik.

Inte ens den dagen jag skulle opereras var jag promillefri!! Kvällen innan somnade jag på vin och på morgonen drog jag i mej ett.

När jag kom in på salen innen operationen så skickade jag omedelbart hem Lasse, jag skyllde på att jag blev så gråtmild och mesig om han stannade. Men i självaverket var jag livrädd att dom skulle stoppa operationen pga jag hade alkohol i mej, än idag vet jag inte om dom hade koll på det.

Jag ställde inga frågor efteråt, dom sa att det skulle komma en kurator o prata med mej men hon dök inte upp och det var jag glad för, tänk om hon tryckt hål på min ballong!!

Dom frågade om jag ville ha stöd från sjukhuskuratorn eller någon som hade egen erfarenhet, men jag tackade nej, jag visste var jag hade mitt stöd - i "dunken".

Väl hemma efter operationen fick jag lov att bo hos Lasse några dagar, vilket jag inte gjort på väldigt länge, men även denna omsorg och detta förtroende sket jag för att få supa.

Jag fick antihormontabletter för att hindra cancern från att komma tillbaka och jag kastades rakt in i ett klimakterie som hette duga, det var nog den längsta promillefria perioden på länge. det gick inte att dricka för jag var fördjävlig ändå!

Jag slutade med tabletterna och fortsatte supa.

Till slut var det en underbar kvinna från en brsötcancerförening som tog kontakt med mej, helt ljuvlig och lättpratad, men jag tror att jag har supit bort henne med, för hon finns inte kvar. Alla människor har sina gränser.

Jag vet överhuvudtaget inte mycket från denna perioden, jag var ett "pucko" som trivdes jävligt bra i offerkoftan under ångestfilten!!  Jag hade ingen "rätt" att ställa krav, för i mina ögon var jag en väldigt lågt stående varelse, så är det väl med oss aktiva missbrukare! Jag skulle dö!!

Idag sitter jag här med en ny cancer! MEN

Lasse finns fortfarande (han är fantastisk), men han beröver inte leda mej i några korridorer längre, jag vågar ställa frågor, jag vet vad dom svarar, jag tar hand om mina känslor, jag ska inte dö, jag har rätt att få abolut den bästa vården, jag planerar så att allting ska gå lättare och smidigar före,under tiden och efter den har sjukdomen. Jag har en jävla gnista!

Igår beställde jag böcker för 1500:- till kurser jag ska läsa på nätet, för det är ju inte huvudet jag har fel på längre!

Jag har en sån jäkla otrolig drivkraft att bli frisk - fort!

Förstår ni skillnden; 2007 var jag en sjuk kvinna med en dödlig cancer i bröstet, idag är jag en frisk kvinna med en cancer att bota!!

Jag kan med 99% säkerhet påstå att jag inte skulle överleva denna smällen om jag inte varit nykter!!

För en stor sanning är att tankens kraft är oerhört stor!!

En positiv livssyn är jätteviktig!

Ett nätverk med underbara nära o kära är livsviktigt

En trygg miljö där jag kan visa mina känslor är guld värd!

Jag har idag förmågan att lägga min sjukdom åt sidan när jag är i vardagen - jag tillåter inte sjukdomen att bli mitt liv!

Mitt liv är att var här o nu, jag har ingen sista förbrukningsdag, frisk eller sjuk det spelar ingen roll, jag måste, verkligen måste leva mitt liv fullt ut och det måste jag varje dag , men med alkohol i kroppen kan jag inte det!

Jag ska fira en underbar jul med min familj, jag ska plantera mina växter annorlunda nästa år och nästa höst ska jag börja plugga på heltid!

Detta kallar jag livskvalitet!!!

Ha en underbar lördag!!