Så var det bestämt den 1:a september skall jag opereras. Ett ingrepp som blir långt större än vad jag kunde föreställa mej när alla undersökningarna började.

Man ska dela på mitt käkben för att komma åt det hemska som sitter i min munbotten.

Min hals ska snittas upp för att komma åt körtlar och annat som finns där.

Operationen kommer att ta 10-12 timmar !

Jag kommer att tillbringa den finaste höstmånaden i en sjuksäng.

Jag kommer att ha jävligt ont.

Jag har varit tvungen att tacka nej till min kurser jag skulle gå på nätuniversitetet.

Jag kommer att få synliga ärr på haka o hals.

Jag kommer att förlora massor i vikt.

Halva tungan kommer att förbli utan känsel

Jag skall strålas flera veckor efter ingreppet.

Jag kommer att vara trött som hela sveriges åldringsvård.

Någon sa att det skulle vara fullt begripligt om jag tog ett återfall nu.

Det är det sista jag vill, men jag satte mej ändå ner och lekte med tanken.

Det är ju så att någon som varit aktiv missbrukare inte börjar om utan man startar där man slutade.

Så jag skulle ju knappast sätta mej ner och smutta på någon god dryck, nej jag skulle hiva i mej ett par tre dunkar och hur skulle det bli då;

Jag skulle försvinna ett par dagar i ett jäkla rus.

Jag skulle förmodligen ringa runt och pladdra på och yla över min cancer.

Jag skulle säkert missa viktiga telefonsamtal från sjukhuset.

Jag skulle missköta min hälsa och förlora kilo som är viktiga att ha senare

Jag skulle knappast vara i stånd att sluta röka, något jag måste göra innan operationen

Jag skulle såra en redan orolig och ledsen omgivning

Jag skulle förlora tron på och förtroendet för mej själv

Jag skulle få tillbaka fobier o ångest på stört

Jag skulle inte ha något hem att återvända till när allt är färdigt

Min trädgård skulle inte längre vara min

Jag skulle helt enkelt inte klara av att överleva detta och överleva detta är just nu min viktigaste uppgift!

Du har ingen sista förbrukningsdag så lev livet idag och gör det så bra och mysigt du kan!!