När jag hade varit en tid på Lunden så berättade jag för min fantastiska KBT-sjuksköterska att det faktiskt sög till i magen varenda gång jag läste tidningen och såg reklam för vinboxar.

Jag klarade inte av att se dom utan vände blad fort. Jag saknade och hatade!!

Då sa hon att det var fel sätt att hantera det på – jag skulle angripa fienden!!

Så istället för att vända på bladet och låtsas som om att det regnar så satte jag mej och råstirrade på skiten! – exponering kallas det!

Jag vet inte hur många vindunkar jag har skällt ut i Sydsvenskan och i Kvällsposten, och det var verkligen inga fina tal dom boxannonserna fick, nej jag vrålskällde verkligen på dom  i min tanke.

Hade jag gjort det högt så hade jag nog omedelbart förpassats till isoleringen, eller en helt annan del av Sankt Lars området!

Men det var skönt, jag kan inte påstå att det var lätt i början, lite förlåtande var jag nog och jag ville kanske ha en liten god relation till dom när jag kom hem.

Men efterhand så blev jag mer och mer medveten om vad skiten ställt till för mej, och det talade jag minsann om i klartext.

När jag sen kom till Brunslövs HVB-hem så berättade jag det för en av tjejerna i personalen och vi började spåna om reklamens inverkan på oss.

Så måndagen därpå köpte jag kvällsposten och gjorde det varenda dag en tid.

Dom är rysligt sluga dom dom där reklammänniskorna!

På söndagen kan du knappast hitta någon alkoholreklam

På måndagen o tisdagen kanske en annons.

På onsdagen 2-3 annonser – Lillelördag!!

På torsdagen ungefär lika många – det är ju snart helg – måste bygga upp förväntningarna!

På fredag o lördag vimlar det av annonser – Hej o hå! – Här ska supas!

Och på söndagen ligger vi hemma med baksmälla och inte en käft vill se alkohol ens på bild!

Förstår Ni – Dom lurar ju oss så det stänker om det!

Och vi är så korkade att vi går på det!