För en tid sen var jag ett ärende på banken, och som vanligt så var köerna långa som ett ösregn.

Jag slog mej ner i en av sofforna och konstaterade att det var en god stunde tills det blev min tur.

Då kom det in en kvinna, hon hade ett otroligt risigt o smutsigt långt hår, hon saknade flera tänder och dom som fanns kvar var inte speciellt vita,

hennes kläder hade sett sina bästa dagar - smutsiga o trasiga.

Kort sagtt hon såg rent fördjävlig ut !

 Hon satte sej bredvid mej, tittade på mej - dom ögonen glömmer jag nog aldrig, dom var så till den milda grad fyllda av ensamhet o uppgivenhet, jag gav henne ett litet leende och tittade ner på nina händer. Jag blev verkligen illa till mods!

Men så började jag titta mej omkring på dom "vanliga" människorna - som dom stirrade!! Herregud - kvinnan var inte från en annan planet!!

Hon var ensam, olycklig och hade säkert ett otroligt tungt liv.

 Men folk bara tittade med avsmak i blicken . ogenerat, dom borde skämmas som fan.

Jag vet att hade jag inte haft en syster som var ensvis , en sambo som älskar mej, en alkoteraupet som är ett under av tålamod, en fantastisk kurator, jättehjälp från Lunden o Brunslöv och all deras underbara personal så kunder det lätt varit jag om fem år - så är det!!

Jag möter denna kvinnan rätt ofta i byn och jag tycker så otroligt synd om henne, jag skulle vilja stäcka ut en hand , jag försöker med ögnonkontakt men min blick når inte fram.

Hon vill kanske inte se mej helt enkelt, hon vill kanske inte ha en utsträckt hand.

Men jag tror, hoppas o vet att en dag söker denna kvinna efter någon som kan hålla henne i handen och ge henne lite mänsklighet och då hoppas jag verkligen att det finns någon i hennes närhet som har ett stort hjärta och mycket sunt förnuft, för med dom egenskaperna kan man hjälpa många och mycket!! Jag vet!!

Och jag vet att den kvinnan jag såg och ser ofta det skulle kunna vara min framtid!!

Så TACK alla inklusive mej själv för mitt nya liv!!