Igår var jag i en av byns affärer o handlade, när jag stod i kön till kassan så stod en fd arbetskamrat till mej framför.

Byn är liten och således vet hon allt (o säkert lite till) om mitt missbruk o min behandling.

Hon frågade hur det var med mej och jag svarade sanningsenligt att det inte är så bra.

Inte??!!,  sa hon då (kan ni höra tonfallet).

Jag kan ge mej fan på att det enda hon ville då var att komma tillbaka till jobb och informera om att jag inte mådde så bra.

Då sa jag helt kort att – nä, jag har cancer i munnen.

Hon tappade hakan och sa att – det låter jobbigt !!!!

Ja, sa jag, dom ska såga mitt käkben mitt itu..

Hon betalade o försvann fort!

Så här vill jag inte agera, men jag blev så jävla förbannad.

Jag har varit spik nykter i nästan 14 månader, jag sköter mitt liv.

Jag blir fortfarande dömd för det som varit, hade jag haft ett brutet ben så hade inte en jävel funderat över det efter att gipset varit borttaget och efter 14 månader hade det definitivt varit jätteglömt.

Men jag är ju inte sjuk i de flesta människors ögon, jag är bara ett fyllo som jävlas med samhället och kostar en massa pengar utan att tillföra ett dugg, en parasit!

Hon höll på att kissa på sej när jag sa att det inte var så bra, tänk att få springa tillbaka till mina forna arbetskamrater och säja att Marica är på dekis igen, vad var det jag sa!!!!!

Jag kan verkligen höra kacklet i fikarummet.

Mitt agerande var verkligen inte jag, men ta mej fan så var det första och mest troligt enda gången jag använt min cancer för att trycka till någon, och helt ärligt – Det kändes jävligt bra!!!

Jag accepterar inte längre att bli behandlad som en lort, jag har slitit jävligt hårt för att komma hit jag är idag, och jag har exakt lika mycket rättigheter (och skyldigheter) som alla andra.

Bara så att Ni vet!!!

Ha det bäst!!